Fredag igår, vi satt i uterummet och hade lite mys tog vår fredagsöl som vi brukar. Martin skulle hämta Jonna på kalaset klockan 19,00 och sedan skulle vi baka egen pizza som barnen tycker är sååå mysigt. Helt plötsligt så ser jag min bror, K vandra omkring på gatan allt annat än nykter. Han går som i trans och när jag ropade på honom så trillade han över vårt staket. Redan här började tumultet då Martin blev vansinnig för han var inte välkommen i vår trädgård i detta tillstånd, jag försökte få K till att förstå att han skulle gå hem men icke. Min andra bror kom springandes på gatan med och ropade på Kim då stack dem och Martin sa att " nu slåss de" Jag sprang ut på gatan för att mota Kim, den blicken jag fick var lika med mord, han puttade mig åt sidan och jag insåg att det inte var lönt. S sprang fortfarande efter honom för att försöka stoppa han men till ingen nytta. Lite längre ner på gatan höll han på att bli överkörd, sedan sparkade han på en bil och höll på att nästan slå nere en kvinna, hade det inte varit för att S la sig på honom så hade kvällen slutat i mer katastrof än den gjorde. Mycket mer hände men orkar inte dra allt, polisen kom och hämtade han och det blev ett våldsamt gripande med pepparspray och ganska hårda tag. Måste säga att även om jag tycker det är helt rätt att han blev tagen och gripen så skär det i en att stå och se på. Han skrek efter sprayen och de kastade ner han i asfalten, det rann ur både mun, näsa och ögon på han. Min lillebror.
Idag ska han åka tillbaka där han gör sin tid för en tidigare misshandel och hur de tar ställning till gårdagen vet inte jag. Men personligen känner jag bara att när ska detta elände ta slut, jag tror inte han var i Getinte i mer än max 8 timmar innan detta hände, suck! Finns det hopp? Tror inte det. Personligen känner jag bara att något var så allvarligt fel igår (uppenbart) men det är inte så jag menar, min K skulle aldrig skita i sina syskon som han gjorde inte heller i sin familj. Han skulle inte ge sig på tjejer heller. Den killen som gick bärsärk igår, det var inte min bror...
lördag 20 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar