... och allt känns bara pest. Jag trodde i min enfald att det skulle vara kul att få komma tillbaka till jobbet igen och träffa alla och så vidare. Visst är det kul att träffa jobbarkompisarna och vårdtagarna igen men för övrigt kunde det lika gärna kvittat, jag gör ju ändå inget annat än gråter...
Fick ju mitt schema. Är schemalagd 85% med 28 arbetsdagar och ska på detta jobba 95%. För er som inte är så insatta innebär detta att jag kommer att få jobba minst 33 dagar på 6 veckor för att få ihop mina timmar, och då är det minst. Kan man göra annat än att gråta. Snacka om att man blir straffad för att man varit hemma ett år...
Ska prata med min chef och jag hoppas att det ordnar sig, kan inte ha det så här...
onsdag 5 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar