NU ÄR DET ÖVER...

03,45 somnade min lilla mormor in till slut efter mycket kämpande och lidande. Jag unnar henne verkligen den frid hon fått nu fastän det värker i mitt hjärta. Det hjälper ju inte sedan att hela familjen bråkar och som vanligt är ju allt givetvis mitt fel. Det är fantastiskt hur det kan vara så varje gång. Alla andra är oskyldiga och blir behandlade orättvist medans jag bara bråkar. Hur som helst så tänker jag inte lägga mer energi på det vill de bråka så fine! Min energi ska gå till att sörja min mormor och minnas allt roligt som vi gjort. De sista månaderna på Begonian ska jag försöka lägga bakom mig trots att jag vet att det kommer att bli svårt.
Saknar dig lilla mormor, det blir tomt utan dig. Man vet inte vad man hade förrän man förlorat det...