VART TAR LIVET VÄGEN...

Har suttit vak hos mormor idag, fy vad ledsamt det är att se henne så dålig. Hon är mycket sämre nu än bara sedan hon kom hem. Hoppas bara det går fort. Det känns som att livet står still och det hände ringenting men tiden bara rusar förbi. Känner mig antisocial och trött. Har inte träffat eller pratat med mina vänner knappt sedan allt detta började. Man orkar inte helt enkelt. Först sliter man som en tok på jobbet, jobbar lika mycket hemma nästan och sedan är det mormor, här emellan ska jag försöka hitta lite tid till min familj - är helt slut!